Tant Dora Jakobsson gräddade varje kväll tunna pannkakor åt honom. Det blev hans nattmatsäck. Åh, vilka pannkakor! Jag blev ofta inlämnad till förvaring inne hos dom om kvällarna när mamma skulle gå till Gumböle och hämta mjölk. När man är ensam och inga syskon har får man förlita sig på tillsyn av grannarna. Jag satt uppkrupen på kökssoffan och bläddrade i Stormklockan (ende sonen var socialist, o fasa!) Jag låtsades alldeles enormt ovetandes om att tant Dora stod där vid spisen och gräddade pannkakor, men mitt luktsinne sa mig att nu fräser fläskflottet i pannan, å nu, nu är pannkakan klar. Ska det bli nå`n liten över åt mig på ett fat ikväll också? Det blev nog det för det mesta.Helst av allt ville jag nog när det blev mörkt om kvällarna, å man måste pallra sig in tidigt, gå på visit hos grannen som vi delade farstu med och endast en tunn brädvägg skilde oss ifrån. De var många, alldeles fulla ett rum och kök och inga bekvämligheter. Mamma grälade då jag smög mig dit. De var ju så innerligen tillräckligt många förutom mig. Men där var liv och stoj. Hur maten kunde räcka åt alla kan jag i denna dag inte förstå, men de äldre fick en och annan saltströmming å barnen fick doppa potatisen i spadet. Det gick ju också bra. Där innanför köksdörren kunde man stå och trycka, det var inte så ofta nå`n plats på träsoffan blev ledig men skulle det bli någon så var man ju inte sämre än att man kunde lite försiktigt smyga sig dit. Ögon och öron var vidöppna, vissa kvällar vart det riktigt uppåt. Mina jämnåriga var tvillingflickor, de båda pojkarna därnäst som var äldre, arbetade också i hyttan tillsammans med fadern. Äldre pojkar och flickor fanns också. En pojke hade hyra på sjön men var oftare hemma.Tre var i Amerika, ty det var amerikafeber när vi var barn. Ja, herre gud, minsann var det inte fullt i varje vrå. En katt som hette Rosa å som alltid grundligt åt upp strömmingsbenen och så sköldpaddan och snäckskrinet. De sistnämnda medförda hem av honom som hade hyra ibland. Paddan bodde i en kartong på en gammal filtbit. Så nog fanns det saker som lockade och drog hos dom alltid. Det hade också kommit ett dragspel i huset, ett riktigt med två rader knappar och basar å allt. Pojkarna skulle öva sig varje kväll, helst på samma gång. Det var många hårda duster om det arma spelet, att det inte sprack det kan jag inte förstå. Men den yngre fick för det mesta överhand. Då fick den som blev utan spel tag i sin runda mamma och dansade runt, runt. Trasmattan flög sin kos och mamman både flämtade å morrade, stormskällde och grät. Åh, vad jag njöt, storglodde och kiknade av skratt då det blev som värst. Men opp med dörren och in med ny luft! Sju, åtta personer och nyätna på stora portioner ”rotstampa”, det går knappt att beskriva.