Nu börjar det närma sig...Resan med stort R . Jag ska resa till min son i England tillsammans med mina andra barn. Vi har inte setts sedan i Juni ifjol och jag längtar. Speciellt är också att få resa tillsammans med dem som betyder allt i mitt liv, dvs mina vuxna barn. ( Nåväl den yngste sonen är 17 år ) men jag känner att även han börjar bli stor och klok. Vi åker över påsklovet .Min son bor i en by som heter Burton tillsammans med sin engelska flickvän. Jag skall för första gången få träffa hennes föräldrar och syskon . Är de lika så är det inget bekymmer för maken till lättsam flicka får man leta efter. Jag kan snacka på med min "skolengelska" utan att känna mig det minsta besvärad. Jag har varit till England  en gång ..1975 ( komment: men då var jag väldigt ung :) )...och då bara till London några dagar så... engelska landsbygden har jag bara sett på tv, för vem har inte följt -Morden i Midsommer ( eller hur det stavas)?

I helgen har jag åkt buss till Stockholm och min yngsta dotter. Jag känner mig så nöjd och tacksam att mina barn har blivit så otroligt fina människor. Jag tänker att de har så bra värderingar här i livet. De är skötsamma och månar om andra. Till min stora förvåning så "dissar" mina döttrar bloggdrottningen ( som hon kallas) Blondinbella!När jag undrar varför, så säger min ena dotter.-Men mamma , hon är en bortskämd överklassbrat ( brat ? ) som bloggar om dyra modekläder och att hon nu HAR BÖRJAT STÄDA SJÄLV !! Mamma -Fattar r´u?När jag går längre bak i bussen för att besöka toan så sitter en lång , gänglig yngling till höger . Han har grönt hår, och då menar jag verkligen grönt, samt ett svart hundhalsband i läder med utåtstående nitar (piggar) .Då sände jag åter en tacksam tanke till barnen som bara färgade håret korpsvart i tonåren i sitt sökande efter identitet.När vi åkt ca 10 mil så hördes en smäll, och jag som satt så långt fram att jag kunde se i chaufförens backspegel , såg att det rök från vänstra bakhjulet. Vi hade fått punka på bussen på motorvägen med mitträcke...En bärgningbil med möjlighet att laga punka på bussar på plats rekvirerades. Vi fick vänta en timme innan allt var klart. Bilar , långtradare passerade i sån fart att det skakade i hela bussen som stod still. Trots att en varningstriangel satts ut ! Min dotter SMS:ade att hon hade hört att samma bussbolag en gång hade tappat ett hjul med bussen full av folk..Vad rolig du är SMS:ade jag tillbaka..-jag har faktiskt över 20 mil kvar ! Sedan följde en fartfylld resa för chauffören försökte köra ikapp tiden . Jag såg hastighetsmätaren ( ska aldrig sätta mig så långt fram igen ) och inte vet jag hur fort bussar får köra men den låg sällan under 100 km/timme , oftast en bit över. Han körde om "småbilar" och även stora långtradare i snöslasket och nu tyckte jag synd om medtrafikanterna istället. Chauffören talade i mobilen utan handsfree, nåväl ( för att vara rättvis ) bara korta samtal vid några tillfällen men ändå..jag trodde det var förbjudet. Nu tänker jag prova annat bussbolag vid nästa resa. Det är tur att det finns konkurrenter. Vi får se om den resan blir annnorlunda !