Wega var dock en duktig konstnär och åtminstone på äldre da`r fick hon tid att måla. Hon målade på porslin och hon målade tavlor. Jag har en del i min ägo och är lycklig när jag tittar på tavlorna och tallrikarna för jag minns så väl min älskade mormor. När jag var liten och var hos dem på något skollov så fick även jag äran att måla något och sedan såg mormor till att det blev glaserat och bränt . Hon tog mina alster på största allvar trots att jag inte ärvt den konstnärliga ådran. Det beundrar jag mina morföräldrar för, att de behandlade barnen med den största respekt och tog dem på allvar. Många gånger fick jag följa min morfar Henning på skidturer långt ut i skogen och att vara i naturen en kall vinterdag med gnistrande snö runtomkring,  tillsammans med sin morfar, det är en av höjdpunkterna för ett litet barn . Morfar och jag, ”kompisar” i skogen.