Det kom nya morgnar, solen lyste igen och vilken doft av löv och grönska! Så´n doft finns inte nu. Allt var så intensivt i barndomen, fast ska jag vara riktigt sann så kan det någon enstaka gång hända att någonting förs med vinden, något obestämbart men i alla fall något som för tankarna tillbaka till barndomen. Då vill jag bara andas djupt och minnas! Det där är särskilt på sensommaren under skördetiden, fast inte ofta.Våren var det i alla fall något särskilt med just innan man hade lov att få gå barfota ty när man hade fått det tillståndet då var ju redan sommaren kommen. Nej, föräldraskapet ovetandes skulle det vara, annars var det bara halva fröjden! I en lång rad stormade vi upp till ”Gärdet”, där var det bart i sluttningen ner mot bäcken. Av med skor och strumpor å´ försiktigt trampa i fjolårsgräset, åh, vilken upplevelse! Vi blev så uppspelta att vi slog kullerbytta i slänten, ”bytta på bytta” ända ner mot bäck-kanten.Men någon av oss ungar skulle väl också hålla ett öga på vägen, ty en grindslant var inte att förakta . Rätt som det var så drog hela hopen iväg ty en droska med två förspända hästar hade uppenbarat sig borta i kröken! Det kunde i bästa fall bli två öre på man. Tätt, tätt radade vi upp oss efter hela den uppslagna grinden. – jaha., skjutsen kom. – ”Tack ska ni ha ungar, stå här tills vi kommer tillbaka ska ni få en slant”!! Men vi hade väl annat att ta oss för än att gräma oss över sånt strunt.

Vi hörde motorknatter nere från ån. Hallå, alla brukets tanter, nu kommer det ”motorströmming”! Hem och hämta ett kärl att ta i. Tjugofem öre kannan (2,5 lit.) Men du milde, den var höjd idag till trettio öre. Åh, hut, skäms ni inte strömmingsgubbar, tror ni pengar växer på trän?