Jag fick en handskriven berättelse i min hand utav min mor Margit. Jag har läst den om och om igen. Kanske för att jag tycker om att höra berättas om hur det var ”förr i tiden”, men säkert också för att det var min egen mormor som skrivit den. Berättelsen är i alla fall väl värd att bevaras åt mina barn och barnbarn för att de ska få en liten bit av sitt ursprung, sin förhistoria . Min förhoppning är väl kanske också att en och annan som inte tillhör familjen skall finna nöje och glädje i att dela en stund tillsammans med Wega, min mormor, i hennes barndoms lyckligaste tid . Det tar inte så lång stund att läsa dessa rader, men jag förstår vilket arbete hon har lagt ned för att sätta detta på pränt . För det första så hade hon väl inte så gott om tid . Hon satt väl en stund omsänder när arbetet tillät en paus och det blev väl inte särskilt ofta . Hon har dessutom skrivit varje sida i fem likalydande exemplar . Ett till vart och ett utav sina kära barn.  För varje gång jag läst har jag funnit en ny rolig detalj som jag inte lagt märke till förut.  Mormors berättarglädje går inte att ta miste på och jag kan se henne framför mig när hon med glimten i ögat satte sin berättelse på pränt. Jag tillbringade många skollov tillsammans med min mormor och morfar och de är en del av min barndom och mina minnen . De är båda borta nu och jag saknar dem så oerhört. Mormor gick bort vintern -92 . Hon skulle ha fyllt 90 år i september det året . Morfar Henning hade gått bort några år före.  Hon var så åldrad och så glömsk att hon inte längre kunde ta hand om sig själv men sin barndom den mindes hon så tydligt ibland att hon trodde att hon var där i den lyckligaste tiden i sitt liv.

Jag minns hennes sista månader när hon tappade livsgnistan . Hon drabbades av ”slaganfall” och tacklade av mer och mer. Mot slutet var hon helt sängliggande. Min yngste och sistfödde son Martin fick ”hänga med” när jag åkte till henne. Älskade mormor, jag minns vad du såg nöjd ut när Martin fick ligga där på din arm. Ditt barnbarnsbarn som förhoppningsvis en dag skall finna glädje i att läsa hur det var att vara barn i början av detta sekel på Fjäls glasbruk och känna sina rötter.