På lördagarna kom en särskild tant med häst å kärra och sålde mjölk och ägg. Alltid blev det nån liter extra man skulle ha till lördagskvällens risgrynsgröt. Och inte att förglömma ”bröd-Matte” som sålde långmjölk och tunnbröd. Mitt i veckan, någon enstaka gång bara, kom han som sålde tyger till klänningar och förkläden å barnkläder. Domestik och perkal, blå med vita prickar. Han hade en vit häst. Själv hade han vita polisonger och hette Helander. Han behövde inte vänta länge på kunder. Det var ju roligt bara att se även om man inte alla gånger kunde inlåta sig på köpenskap. På bruket fanns för övrigt en liten butik som patron ägde och där brukets bokhållare vissa kvällar i veckan var skyldig att hålla öppet ett par timmar. Jag minns hans rödfrusna händer när han fumlade med sockertoppar å saltsill och galoscher med fint rött yllefoder och så naturligtvis fett amerikanskt fläsk ty någon eldstad fanns inte. Det fanns väl de som inte hade många kronor kvar att få när avlöningen kom sedan de på kvällarna låtit sig skrivas in i patrons ”handelsbok”.